Våra argument för att behålla Pyttebroområdet bilfritt

Respekt för demokrati

Ängelholms befolkning har genom folkomröstningen den 27:e november år 2011, med klar majoritet (59,73%), sagt att de inte vill ha någon bilväg genom Pyttebroområdet. I en demokratisk kommun som respekterar människors medbestämmanderätt skulle det inte behövas fler argument.

Trafikproblemet är enbart ett påstått problem

Det finns inget trafikproblem i Ängelholm som kräver att man drar trafik genom grönområdet. Jämfört med andra städer har Ängelholm inga trafikproblem ens värda att nämna. Genom att bygga Pytteleden kan man däremot skapa trafikproblem, eftersom nya bilvägar alltid leder till ökad biltrafik.

Om stationsområdet exploateras kommer trafiken över Nybron troligen att öka, men kommunens egen utredning konstaterar att det inte behövs nya vägar för att hantera detta. Stöd till gång och cykling, samt andra satsningar på ett hållbart transportsystem används av allt fler kommuner och Ängelholm har bra förutsättningar för detta.

Liten förändring av trafikflödet

Detaljplanen som kommunledningen presenterat innebär ingen långsiktig förändring av trafikflödet. Enligt deras förslag ska man flytta trafiken ett par kvarter. Tanken sägs vara att avlasta Skolgatan-Nybrogatan. Det finns dock gott om forskning som visar att långsiktigt sett kan man inte  avlasta en bilväg genom att bygga en till. Om Pytteleden byggs blir det säkert mindre trafik på Skolgatan-Nybron till en början. Då blir det lättare att köra bil där och då blir det fler som tar bilen den vägen. Den nya bilvägen leder alltså till en ökning av den totala biltrafiken och så småningom står man där med två gator med mycket trafik. Vill man minska biltrafiken någonstans ska man göra det lättare att ta sig fram med gång, cykel och kollektivtrafik, så att fler kan låta bilen stå.

Ängelholms utveckling

Ofta sägs det att Pytteleden är nödvändig för Ängelholms utveckling. Exakt vad som menas med utveckling förklaras sällan, men det verkar handla om att man vill att det ska byggas fler bostäder och att Ängelholm ska locka till sig fler boende, företag och turister. Alla dessa människor förutsätts köra bil och då behövs fler bilvägar för att alla bilar ska få plats. Detta tänkande är dock lite föråldrat. I modern, hållbar samhällsplanering ses grönområden som viktigare än bilvägar för att åstadkomma attraktiva städer. Ju fler människor som bor i en stad desto fler och större grönområden behövs.

En stor del av de bostäder och arbetsplatser som kommunen planerar för är tänkta att ligga runt järnvägsstationen. Där stannar inte bara öresundståg och pågatåg utan också alla stans busslinjer. Centrum med butiker och annan service är nära. De som kommer att bo och jobba här kommer inte att behöva köra bil dagligen och stundligen. Även turister färdas allt oftare med tåg eller cykel. Ängelholms station, som ligger mitt emellan centrum och skogen och har cykelavstånd till stranden, har ett utmärkt läge för att ta emot turister. Här finns en stor och än så länge nästan outnyttjad potential.

Ängelholms attraktivitet

Många, både ängelholmare och besökare, tycker att Ängelholm är en väldigt vacker stad. Bland det som uppskattas mest finns stadskärnan, ån och just Pyttebroområdet med Danielslundsparken. Vill vi att Ängelholm ska fortsätta vara en attraktiv stad ska vi inte bygga bort det som är vackert och uppskattas. Bilvägar lockar vare sig fler boende eller turister.

Storgatan, Nybron och Stadsparken

När Pytteleden är byggd vill den politiska majoriteten förbättra förhållandena för gående och cyklister på Skolgatan-Nybron. Det är sympatiska tankar, men det behövs ingen Pytteled för att genomföra dem.  Gång- och cykelvägar kan anläggas på Skolgatan-Nybron redan nu. Fastigheten där Skolgatan och Nybron ligger är 12 m bred där den är som smalast. Man kan lägga trottoarer med 1,25 m bredd och cykelbanor med 1,0 m bredd på båda sidor om körbanan. Efter det återstår en körbana på 6,5 m, vilket är tillräckligt för att två bussar ska kunna mötas (och för övrigt samma bredd som det är tänkt att bilkörbanan i Pytteleden ska få). Vid stadsparken behöver häcken närmast Nybrogatan flyttas eller tas bort och gångbanan på den sidan kan gärna gå genom parken.

Ett argument som också används för att motivera Pytteleden är att den löser problemet med trafikbullret som stör Stadsparken och bostäderna på Skolgatan och Nybrogatan. Någon lösning är det dock inte tal om, utan en flytt av problemet till Pyttebroområdet. Det skulle vara mer konstruktivt (och billigare) att lösa problemet på plats. Något som kommunen förmodligen ändå blir tvungen att göra, eftersom man kan utgå från att biltrafiken på Skolgatan-Nybron kommer att öka igen. (Läs mer under rubriken Liten förändring av trafikflödet.)

Ekonomin

Underhållet av vägarna i Ängelholms kommun är kraftigt eftersatt. Att då lägga en massa miljoner på ytterligare en väg, som kommunen inte har råd att underhålla, är en märklig prioritering. Det skulle vara bättre att lägga de pengarna på att underhålla de vägar som redan finns. Eller kanske satsa lite extra på vård, skola och omsorg.

Vägen till stranden

Ett av kommunens argument för att bygga Pytteleden är att den gör det lättare att ta sig till stranden. Kanske blir det lite enklare för en del av dem som kör bil. För dem som idag cyklar genom området för att ta sig till stranden blir det svårare. Det kommer visserligen att anläggas gång- och cykelvägar  bredvid bilvägen, men miljön för dem som cyklar försämras rejält av buller och avgaser. För dem som cyklar med barn är det stor skillnad på att cykla på en cykelbana bredvid en bilväg och en helt bilfri cykelväg. Varför värderas bilisterna högre än cyklisterna?

Barnperspektivet

Pytteleden skulle innebära en stor försämring av barns möjligheter till självständig förflyttning. Idag kan barn gå och cykla själva i området och på så sätt ta sig till exempelvis idrottshallarna. Många barn passerar Pyttebroområdet på väg till Ängelholms Montessoriskola eller Rebbelberga skola. Det blir mycket svårare om man drar in biltrafik där. Barns möjligheter att röra sig själva i samhället har minskat kraftigt sedan mitten av 1900-talet. Detta är något som oroar de psykologer som studerar barns utveckling till självständiga individer. Att Ängelholm, som kallar sig ungdomsstaden, vill förvärra detta är mycket märkligt.

Människors behov av grönområden och tystnad

Forskningen är entydig när det gäller människors behov av grönområden. Vi behöver dem och vi behöver ha dem nära oss. Alla människor bör ha minst ett grönområde av hög kvalitet inom 300 m från sin bostad. Ju fler människor som bor i en stad, desto fler och större grönområden behövs. Vi behöver också tystnad och det blir allt svårare att hitta, inte minst i våra städer. Med tanke på det är det ytterst olämpligt att dra in biltrafik i de områden som fortfarande är förhållandevis tysta.

Den tänkta Pytteleden skulle inte bara innebära att vi förlorar en tyst och bilfri gång- och cykelväg och ett centralt grönområde. Även båtplatsen, ån i sig, Hembygdsparken och Tullakrok skulle bli påverkade av trafikbullret.

Kulturmiljön

Förstörelsen och värdeminskningen för Ängelholm över lag skulle bli permanent och oreparerbar. Pyttebroområdet har bland annat benämnts som “omistlig kulturhistorisk miljö”. Området ligger centralt, nära stadskärnan och tillhör det som ängelholmare identifierar sin hembygd med och det som turister minns. Stadens själ skulle aldrig återhämta sig.

Området från Danielslundsparken och en bit upp längs Danielslundsgatan finns med i kommunens bevarandeprogram eftersom miljön där anses särskilt kulturhistoriskt intressant. Bevarandeprogrammet avser bebyggelserummet i sin helhet, inte bara de enskilda husen inom området. Om Pytteleden byggs blir trafikbullret här så kraftigt att husen måste döljas bakom bullerplank med en höjd på 1,5 – 2,0 m. Om man inte väljer att strunta i bullret i trädgården och i stället skyddar endast inomhusmiljön. I så fall får husens fönster bytas och det lär bli svårt att hitta bullerskyddande fönster som passar in i kulturmiljön. Det blir med andra ord inte mycket kvar av den kulturhistoriskt intressanta gatumiljön.

Danielslundsparken, som ibland kallas Ängelholms vackraste park, vill man ersätta med en rondell.

Naturmiljön

I Pyttebroområdet finns ett rikt växt- och djurliv.  Bland annat finns där en varierad växtflora och och många stora, gamla träd, ett 30-tal fågelarter, groddjur, fladdermöss, samt andra mindre däggdjur som ekorre och igelkott. Åslänten är en bra miljö för groddjur och andra fridlysta djurarter.  Mycket av detta förstörs om man bygger en bilväg där.

Enligt detaljplanen kommer de små områden med särskilt skyddsvärd natur som finns att skyddas i planen. Det är inte sant. Där Pytteleden är tänkt att ansluta till Reningsverksvägen kommer den att gå mycket en bit ut i åslänten. För att klara det kommer någon form av stödmur att behövas. Den kommer att gå rakt ner i den natur som är fortplantningsområde för groddjur och som bedöms som särskilt skyddsvärd. Dessutom måste ett stort antal grova träd (och massor av mindre grova) fällas och utöver dem kommer ett antal grova träd att skadas.

Bullret

Bostäderna närmast den tänkta Pytteleden kommer naturligtvis att drabbas av bullret från trafiken, men det är inte det enda. Tullakrok, som ligger på andra sidan ån drabbas också, samt Hembygdsparken. Dessutom beräknas Pytteleden orsaka en rejäl trafikökning på Danielslundsgatan, vilket förstås ger bullerproblem. Eftersom Storgatan ligger lägre än både Östergatan och Pyttebron kommer bilisterna att bli tvungna att gasa på när de ska upp från Storgatan, vilket medför extra buller och avgaser.

De hus som ligger närmast Pytteleden erbjuds ett visst bullerskydd i form av plank eller nya bullerskyddande fönster. Att få fönster som passar husens arkitektur och håller samma kvalitet som de husen har idag är dock dyrt och svårt. Man kan förstås inte öppna fönstren om man vill slippa bullret. De hus som ligger längre upp på Danielslundsgatan får dock inga bullerskydd och inte heller Tullakrok. Ån blir bullerpåverkad en kilometer åt varje håll. Den fridfullhet som man kan uppleva i Pyttebroområdet idag försvinner helt om vägen byggs.

Miljöproblemen

Utsläpp från bilar står för stor miljöpåverkan och bidrar till flera allvarliga miljöproblem. På sikt kan säkert en del av bensinbilarna bytas ut mot bränslesnåla bilar som drivs med förnyelsebara bränslen, men det behövs också en minskning av biltrafiken. Att bygga nya vägar leder till en ökning av biltrafiken och är alltså direkt olämpligt. FN:s klimatpanel varnar kraftigt mot utbyggnad av infrastruktur, stadsutveckling och energiproduktion som inte tar klimathänsyn eftersom sådana projekt kommer att låsa stora utsläpp i årtionden framöver.

Trafiksäkerheten

Att ersätta en bilfri gång- och cykelväg med en bilväg är naturligtvis inget som ökar trafiksäkerheten. Särskilt inte när det gäller ett stråk som används flitigt av inte minst barn och ungdomar på väg till exempelvis Rebbelberga skola, Ängelholms Montessoriskola och idrottshallarna. Utöver det finns en rad detaljer i Pytteledsprojektet som inte verkar färdigtänkta när det gäller trafiksäkerheten.

Bilar som kommer från Havsbadsvägen ska kunna köra in på Garvaregatan och vidare till den nya Pyttebron. Garvaregatan har aldrig varit tänkt som genomfartsgata och med tanke på att många går och cyklar där på väg till och från Pyttebroområdet är den ökade biltrafiken inte särskilt lyckad.

Palettvägens anslutning till Reningsverksvägen försvinner. I stället ska Palettvägen anslutas till Havsbadsvägen. Det är oklart hur och de boende är mycket kritiska och tveksamma till om detta kan lösas på ett bra sätt.

Hållbart transportsystem

Planerna på Pytteleden sägs vara en av de viktigaste åtgärderna för att skapa ett hållbart transportsystem och det visar att man inte begripit mycket om vad hållbara transportsystem innebär.  Vill man minska biltrafiken ska man inte bygga nya bilvägar och man ska absolut inte bygga om gång- och cykelvägar till bilvägar. Man ska satsa på kollektivtrafik, cykel och gång. Dels genom fler kollektivtrafikturer (vilket i och för sig kräver samarbete med Skånetrafiken) och bättre gång- och cykelvägnät. Dels genom så kallad Mobility Management, vilket är åtgärder som hjälper människor att byta från bil till andra färdmedel.

Att minska biltrafiken kräver inga orimliga uppoffringar av oss. Hälften av alla bilresor som görs är kortare än fem kilometer, så att byta till gång, cykel och buss för de turerna klarar de flesta av oss. Det är dessutom bra för vår hälsa om vi gör det.

Det tekniska

Där Pytteleden är tänkt att ansluta till Reningsverksvägen kommer den att gå mycket nära ån. För att klara det kommer någon form av stödmur eller spontning att behövas. Den blir knappast vacker sedd från ån eller Tullakrok och den kommer att gå rakt ner i den natur som är fortplantningsområde för groddjur och som bedöms som särskilt skyddsvärd.

Hur stor påverkan blir där den nya bron ska byggas har inte utretts färdigt än och därmed vet man inte heller vilka skyddsåtgärder som kan behövas. Det är oklart hur de gamla brofästena ska hanteras.

I Rönne ås botten finns troligen kvar föroreningar från den gamla läderfabriken som låg mellan Pyttebron och Nybron. Om bron kan byggas utan att dessa rivs upp är inte klarlagt.

Respekten för de boendes miljö

Samhällen förändras med tiden och det är svårt att åstadkomma en samhällsplanering som inte ger några nackdelar för någon. Vissa störningar måste vi alla vara beredda på att acceptera. I det här projektet drabbas dock många av ganska stora störningar, som man normalt försöker undvika när man planerar.

För att få tillräckligt med plats för att bygga Pytteleden måste kommunen tvångsinlösa delar av några tomter.  Det är ovanligt och något som i synnerhet moderaterna, som vill värna äganderätten, brukar vara emot.

Pytteleden innebär också att man drar in trafik och medföljande buller och avgaser på det som tidigare var den tysta sidan för många av husen, på båda sidor om ån. Detta är också något som man undviker om man vill skapa bostadsområden med bra kvalitet. Det samma gäller för hela Nybroområdet, som idag är ett lugnt och barnvänligt område, med bra tillgång till grönska och gång- och cykelförbindelser. Byggs Pytteleden försvinner många av de kvaliteter som gör området trevligt att bo i. Miljön kring Danielslundsparken förändras också från att vara grönskande och fridfull till en rondell med bilvägar åt alla håll.

Ett sympatiskt förhållningssätt, både i samhällsplanering och resten av tillvaron, är att inte utsätta andra människor för något som man själv inte vill råka ut för. Skulle den politiska majoriteten vilja vara med om att deras bostadsområden förändrades på det sätt som områdena runt Pyttebroområdet kommer att förändras ifall Pytteleden byggs?

Rimligheten

Listan med argument emot Pytteleden är lång och argumenten för vägen känns allt mer ihåliga. Det är ett projekt som förstör mycket och gör liten nytta. Var är rimligheten i alltihop?

Minska politikerförakt och förtroendeproblem

Före valet 2010 meddelade moderaterna att de ville bevara Pyttebroområdet och deras dåvarande frontfigur Åsa Herbst skrev på namninsamlingen för att rädda Pyttebroområdet. I kristdemokraternas valstuga hette det ”vi har inte bestämt oss, men vi lyssnar på folket och följer en folkomröstning”. Centern velade, men flera kandidater var tydliga med att de var emot Pytteleden.  Efter valet svängde dock alla dessa och var plötsligt för Pytteleden. Detta ledde till namninsamlingen för folkomröstning i frågan. Trots att folkomröstningen gav ett tydligt nej till Pytteleden valde den politiska majoriteten att gå vidare med planeringen av vägen. Inför valet 2018 var engelholmspartiet, sverigedemokraterna och miljöpartiet emot Pytteleden, men under Tylösandskonferensen hösten 2019 svängde de.

Dessa ständiga åsiktbyten visar på ett tydligt förakt från alltför många politiker gentemot Ängelholms befolkning. Det har lett till kontinuerligt ökande förakt och ilska gentemot kommunens politiker. Med allvarliga och negativa konsekvenser för samhället som helhet. Att behålla Pyttebroområdet bilfritt skulle innebära att förtroendet för politiker i kommunen kanske skulle kunna återhämta sig lättare.